Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du detta. Läs mer om cookies här

en bild
  • Registrering
  • Logga in
  • Language
Tillbaka

Transportförsäkring

Transportförsäkring

Vid godstransporter förekommer två försäkringsformer: varuförsäkring som tecknas av säljaren eller köparen, samt transportörens ansvarsförsäkring. De båda försäkringarna kompletterar varandra och båda behövs för att varuägaren ska ha ett tillfredställande skydd.

Varuförsäkring

Varuförsäkringen tecknas vanligen för godset under hela transportkedjan, vanligtvis från säljarens lager till köparens lager (warehouse to warehouse). Vid vissa leveransvillkor, t.ex. FOB, där risken övergår till köparen mitt under transporten, bör man försäkra sig om att båda parter har skydd under sin del av transportåtagandet.

Försäkringsvärdet är normalt fakturavärde samt frakt (CIF-värdet), plus 10%. Vanligtvis tecknas varuförsäkring i internationell handel enligt brittiska villkor ICC, Institute Cargo Clauses.

Det är den part som enligt leveransvillkoret står risken för godset under transporten, som kan teckna varuförsäkring. Undantaget är leveransvillkoren CIP och CIF, då säljaren tecknar en försäkring för köparens räkning.

Business Swedens allmänna rekommendation är att varuförsäkring bör tecknas om man står risken enligt avtalets leveransvillkor.

Försäkringen enligt Institute Cargo Clauses gäller normalt enligt något av följande tre huvudalternativ:

  • ·         Clause (C) - Grundförsäkring
  • ·         Clause (B) - Utvidgad grundförsäkring
  • ·         Clause (A) - Allriskförsäkring

Alla alternativen omfattar kostnader och bidrag i gemensamt haveri.

Vissa speciella risker ingår inte i alternativen ovan utan kräver separata specialförsäkringar om man anser sig behöva försäkringsskydd mot just dessa. Man bör därför kontrollera vad försäkringen omfattar och bedöma den aktuella riskbilden.

Försäkringsdiskriminering

I vissa länder tillämpas försäkringsdiskriminering, vilket innebär att man ställer krav på att försäkring endast får göras i ett lokalt försäkringsbolag. Mer information finns hos organisationen Cesam.

I dessa fall fungerar inte leveransvillkoren CIP eller CIF, och bästa lösningen är normalt ett leveransvillkor där mottagaren står risken och kan försäkra i sitt hemland. D-villkor bör därför undvikas.

Transportörens ansvarsbegränsningar

Ett begränsat ansvar gäller för exempelvis speditörers, transportörers, terminalers, hamnars och stuveribolags hantering av gods för annans räkning, enligt nationella och internationella transportregler. För detta ansvar tecknar transportörerna en ansvarsförsäkring. Observera att denna försäkring inte ger varuägaren ett heltäckande skydd utan bör kompletteras med tecknande av varuförsäkring.

Det kan vara olika ansvarsregler under olika delar av transporten.

Transportörens ansvar mot transportköparen begränsas av internationella konventioner. Ersättningen beräknas i Internationella Valutafondens (IMF) valuta SDR (Special Drawing Rights). Dagsvärdet på SDR publiceras bland annat av Riksbanken.

Biltransporter regleras av CMR-konventionen. Begränsningen är 8,33 SDR/kg.

Flygtransporter regleras av Warszawa-konventionen. Begränsningen är 17 SDR/kg.

Järnvägstransporter regleras av CIM-konventionen. Begränsningen är 17 SDR/kg.

Sjötransporter regleras av Haag/Visby-reglerna. Begränsningen är 666,7 SDR/kolli alt.
2 SDR/kg.

De allmänna avtalsbestämmelserna på transportområdet är NSAB2015 i Norden vilka det ofta hänvisas till i transportavtal. Det förekommer även att avtal hänvisar till en tidigare version, NSAB2000. Om sådana villkor är del i avtalet, kan ersättningen från transportören under vissa förutsättningar beräknas enligt NSAB. Den ersättning som då utgår är baserad på en begränsning av 8,33 SDR/kg.

Läs mer om NSAB och ladda ner dokumentet från Svenska Transportindustriförbundets hemsida.