Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du detta. Läs mer om cookies här

en bild
  • Registrering
  • Logga in
  • Language
Tillbaka

Definitioner och begrepp

Förutom att uppfylla den produktspecifika regeln måste även de generella ursprungsreglerna vara uppfyllda. De generella ursprungsreglerna berör allt från hur varorna kan transporteras mellan parterna till hur produkter som klassificeras som satser ska bedömas i ursprungsregelsammanhang.

Material - Ursprungsmaterial - Icke-ursprungsmaterial

Material är de ingående delar (ingredienser, råmaterial, komponenter, delar, etcetera) som ett företag använder vid tillverkningen av en produkt (se dock undantag nedan under "Neutrala element"). Materialen är antingen ursprungsmaterial eller icke-ursprungsmaterial.

Ursprungsmaterial har ursprung i EU eller hos frihandelsparten. Att material är ursprungsmaterial bevisas med hjälp av en leverantörsdeklaration. Icke-ursprungsmaterial är övrigt material som används vid tillverkningen. Det vill säga material som inte kan eller har bevisats som ursprungsmaterial. 

Material som har ursprung hos vissa frihandelsparter kan räknas som ursprungsmaterial. Det kallas kumulation, och mer om det står längre ner.

Direkttransport och RESTRIKTIONER VID TRANSPORT GENOM ANDRA LÄNDER

En grundläggande regel är att exportvaran ska transporteras direkt till importlandet utan att passera några andra länder än EU-länder. Transporten får dock ske genom transitländer under särskilda förutsättningar, dessa framgår vid rubriken "Direkttransport" i respektive avtal. För export till Kanada, läs mer längst ner i stycket.

Om transporten sker genom ett eller flera länder (transitländer) gäller vissa restriktioner. 

1. Produkterna ska bilda en enda försändelse. Med "försändelse" avses varor som antingen: 
• sänds samtidigt från en exportör till en mottagare,
• som omfattas av ett enda transportdokument för hela transporten från exportören till mottagaren eller
• om ett transportdokument saknas, av en enda faktura.

2. I transitlandet får produkterna inte genomgå annan behandling än lossning, lastning eller åtgärd för att bevara godset i gott skick.

3. I transitlandet måste produkterna ha stått under tullmyndigheternas uppsikt. 

Tullmyndigheten i mottagarlandet kan begära bevis som styrker att ovanstående regler är uppfyllda. Dessa kan vara:
a) En transporthandling som täcker transporten från exportlandet genom transitlandet.
b) Ett intyg av tullmyndighet i transitlandet som innehåller en noggrann varubeskrivning, datum för produkternas lossning och omlastning, i förekommande fall namnen på de fartyg eller andra transportmedel som använts samt uppgift om de villkor under vilka produkterna befunnit sig i transitlandet,
c) Andra styrkande handlingar i avsaknad av transporthandling och intyg från tullmyndighet i transitland.

Frihandelsavtalet mellan EU och Kanada  tillåter att produkter lagras och lastas om i länder utanför parterna. Produkterna får dock inte genomgå några behandlingar annat än att behålla dem i gott skick under transporten eller lagringen. I avtalet mellan EU och Kanada är direkttransportregeln ersatt med en artikel om transport genom tredjeland.

MINIMALBEARBETNINGAR

Vissa åtgärder anses alltid som otillräcklig bearbetning eller behandling. För att ge en vara status som ursprungsvara måste de vara tillräckligt bearbetade, det gäller även om villkoren i bearbetningslistan eller villkoret i en toleransregel är uppfyllda. 

En åtgärd som inte leder till någon fysisk förändring av varan är inte att anse som en bearbetning eller behandling. En sådan åtgärd kan till exempel. vara provning, även av ett mycket omfattande, komplicerat och dyrbart slag.

Listorna över bearbetningar och behandlingar som betraktas som minimalbearbetningar är skiljer sig i de olika avtalen om frihandel. Listan återfinns i en artikel (i regel artikel 7) under rubriken ”Otillräcklig bearbetning eller behandling”.

Nedan följer listan över bearbetningar eller behandlingar som betraktas som minimalbearbetningar i konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung:

a) Åtgärder för att bevara produkten i gott skick under transport och lagring.
b) Uppdelning eller sammanföring av kollin.
c) Tvättning och rengöring samt avlägsnande av damm, oxid, olja, färg eller andra beläggningar.
d) Strykning eller pressning av textilier.
e) Enklare målning eller polering.
f) Skalning, partiell eller fullständig blekning, polering eller glasering av spannmål eller ris.
g) Tillsats av färgämnen till socker eller formning av sockerbitar.
h) Skalning eller urkärning av frukter, nötter eller grönsaker.
i) Vässning, enklare slipning eller enklare tillskärning.
j) Siktning, sållning, sortering, klassificering, indelning i kategorier och hoppassning (inbegripet sammanföring av artiklar i satser).
k) Enklare förpackning i flaskor, burkar, säckar, fodral eller askar, uppsättning på kartor eller skivor samt alla övriga enklare förpackningsåtgärder.
l) Anbringande eller tryckande av varumärken, etiketter, logotyper eller annan liknande särskiljande märkning på produkter eller på deras förpackningar.
m) Enklare blandning av produkter, även av olika slag.
n) Blandning av socker med något material.
o) Enklare sammansättning av delar av artiklar i avsikt att framställa en komplett artikel eller isärtagning av produkter i delar.
p) En kombination av två eller flera av de åtgärder som avses i leden a–n.
q) Slakt av djur.

Neutrala element

Vid ursprungsbedömningen av en produkt kan man bortse från om utrustningar, maskiner och verktyg som använts vid framställningen av produkten är ursprungsvaror eller ej. Samma sak gäller för varor som använts under framställningen av produkten men som inte ingår och inte var avsedda att ingå i den framställda produkten i dess slutliga skick. Sådana varor brukar kallas för neutrala element.

KUMULATION AV URSPRUNG

Att i frihandelsavtal använda material från andra länder än EU kallas kumulation av ursprung.

Bilateral kumulation
Urspungsmaterial enligt frihandelsavtalen är varor med ursprung i EU. Kumulation innebär att ett företag kan använda material med ursprung i ett partnerland och räkna det som material med ursprung i EU när det exporteras tillbaka till samma partnerland. Denna typ av kumulation kallas bilateral kumulation. Möjligheten att använda bilateral kumulation finns i alla avtal.

Diagonal/regional kumulation
I vissa avtal finns det möjlighet att importera material med ursprung i partnerland A, använda det i tillverkningen av en produkt inom EU och därefter exportera slutprodukten till partnerland B. Det gäller under förutsättning att partnerlandet accepterar material med ursprung i partnerland A anses vara material med ursprung EU. Denna typ av kumulation kallas diagonal eller regional kumulation. Pan-Euro-Med medger möjlighet till diagonal kumulation. 

Full kumulation
Alla åtgärder som utförts inom EU och EES (Island, Liechtenstein och Norge) får läggas samman och betraktas som en enda bearbetning eller behandling. Exempelvis kan bearbetningar som skett hos ett tidigare företag, även om dessa varit otillräckliga för att ge status som ursprungsvara, räknas ihop med bearbetningen som ägde rum hos ett annat företag senare och på så vis uppfylla ursprungsregeln genom att slå ihop bearbetningarna. Detta kallas full kumulation och är möjligt inom EES och även i CETA (frihandelsavtalet mellan EU och Kanada). För att använda full kumulation måste företagen ha information om vad som skett i tidigare steg i bearbetningen och denna information kommer i form av en levearantörsdeklaration för icke-preferentiellt ursprung.

Bedömningsenhet

Ursprungsreglerna ska tillämpas på den vara (bedömningsenhet) som anses som grundenheten vid klassificeringen enligt harmoniserade systemet, HS.

TULLRESTITUTIONSFÖRBUDET 

I de flesta av EU:s frihandelsavtal är det inte möjligt att kombinera förfarandet aktiv förädling vid import av insatsmaterial och samtidigt använda frihandelsavtal vid export av den färdiga produkten. Aktiv förädling innebär att du kan få befrielse från tullar vid import som du använder vid tillverkningen. Förbudet mot att kombinera aktiv förädling med frihandelsavtal kallas tullrestitutionsförbudet. Förbudet innebär att det inte är tillåtet att ansöka om befrielse eller restitution av tullen för det importerande insatsmaterial som ingår i slutprodukten.

Exempel:
En fabrik i Sverige tillverkar järnspik. Vid tillverkningen används järntråd från USA. Den färdiga spiken exporteras därefter till Schweiz. Spiken uppfyller ursprungsreglerna i frihandelsavtalet mellan EU och Schweiz och exportören intygar detta med en fakturadeklaration. Spiken blir tullfri vid importen till Schweiz.

Företaget hade kunnat ansöka om aktiv förädling vid import av järntråden från USA eftersom den färdiga spiken ska gå på export. Ifall företaget hade använt aktiv förädling hade de inte behövt betala full tull vid import av järntråden från USA. Ifall de exportera varan till ett land som EU har frihandelsavtal med måste företaget kontrollera ifall det finns ett tullrestitutionsförbud inskrivet i avtalet. Det finns ett tullrestitutionsförbud i ursprungsreglerna i frihandelsavtalet mellan EU och Schweiz. 

Eftersom företaget i det här fallet har utfärdat ett ursprungsintyg vid exporten till Schweiz ska de inte ha ansökt om aktiv förädling vid importen och fått befrielse av den tull som gäller vid import av järntråd till Sverige. 

I avtalen med Tunisien, Marocko, Jordanien och Egypten (som alla innehåller ett tullrestitutionsförbud) finns en regel om att förbudet inte behöver iakttas så länge inte diagonal kumulation har tillämpats (d.v.s. kumulation med andra länder i pan-euro-med-området). Om tullrestitution eller tullbefrielse tillämpats i dessa länder måste ursprungsintyget för den slutliga produkten utgöras av ett varucertifikat EUR.1 eller en fakturadeklaration. Det går alltså inte att utfärda ett EUR-MED-intyg ifall företaget i Tunisien. Marocko, Jordanien eller Egypten använt aktiv förädling vid import av insatsmaterial.

Restitutionsförbudet gäller även i fråga om emballage som skall räknas som en del av produkten. Tillbehör, reservdelar och verktyg som tillsammans med en maskin etc. utgör en enhet samt produkter i sådana satser där de enskilda produkterna skall ursprungsbedömas var för sig.
Exportbidrag i form av prisutjämningsåtgärder för jordbruksprodukter är tillåtet och påverkas alltså inte av restitutionsförbudet.

En exportör som ursprungsdeklarerat en produkt ska alltid vara beredd att för tullmyndighet kunna uppvisa dokument som bevisar att tullrestitutionsförbudet är iakttaget.

Anmärkning

Man bör inte slentrianmässigt avstå från tullrestitution eller tullbefrielse och istället utfärda ursprungsintyg vid export av en urpsrungsvara. Det kan nämligen vara billigare att utnyttja tullrestitution eller tullbefrielse och i stället betala tredjelandstullen i importlandet. Om exportprodukten är tullfri enligt importlandets tulltaxa, är det givetvis alltid förmånligare att använda tullrestitution och inte använda ursprungsintyg.

Om  ni vill ta reda på tredjelandstullens och förmånstullens storlek för ett visst varuslag finner ni det i EU:s tulldatabas.

Varor i satser

Varor i gemensamt detaljhandelsemballage är ett undantag från huvudregeln om bedömningsenhet är satser. Sådana satser betraktas som enheter om de består av minst två olika produkter eller artiklar med olika tulltaxenummer (de fyra första siffrorna i numret för tullpositionen) som förpackats i gemensamt emballage för att fylla ett visst behov eller användas för speciellt ändamål. (Exempel en hårvårdssats som består av t.ex en elektrisk hårklippningsmaskin, kam, sax och borste i en läderväska.)

Satser anses endast uppfylla ursprungsreglerna om alla ingående komponenter är ursprungsvaror. Satsen får bestå av icke-ursprungsvaror så länge värdet av dessa varor maximalt uppgår till 15% av priset fritt fabrik för satsen.

Återinförsel från tredjeland

Grundregeln är att en vara mister sin ursprungsstatus om den exporteras från EU till ett land utanför EU och partnerlandet (tredjeland) och därefter återinförs till EU. Varan kan dock behålla sin status som ursprungsvara  även efter återimport under vissa förutsättningar. För att behålla ursprungsstatusen måste företaget på ett tillfredsställande sätt styrka att det är samma vara som exporterats som importerats. Varan ska dessutom, under uppehållet i det andra landet eller under själva exporten, inte genomgått någon annan behandling än sådan som varit nödvändig för att bevara den i gott skick.

Om det gäller en vara som uppfyller ursprungsreglerna enligt EUR-MED och som ska exporteras till ett EUR-MED-land går det att använda EUR-MED-kumulation och på så vis bibehålla varans ursprung även ifall den exporterats och återimporterats. 

Bearbetning utanför EU (EES)

I vissa frihandelsavtal finns en regel som medger att, under vissa förutsättningar, ursprungsstatusen för en vara bibehålls trots att den exporteras till ett land utanför EU för bearbetning eller behandling och sedan återinförs till EU. Regeln är inte tillämplig för produkter enligt tulltaxans kapitel 50-63 (textilvaror).

Villkoren för att bearbetning utanför EU ska tillåtas är följande:
1. Materialen ska antingen vara helt framställda eller ha genomgått tillräcklig bearbetning inom EU, det vill säga uppfylla ursprungsreglerna innan de exporteras.
2. Det totala mervärdet som tillförs utanför EU får vara högst 10 procent av priset fritt fabrik för den slutliga produkten som exporteras från EU och som ursprungsintyg ska upprättas för. I detta mervärde ska alla kostnader som tillfärts utanför EU inkluderas - både kostnader för material och arbete.
3. Bearbetningen eller behandlingen utanför EU ska ske inom ramen för förfarandet ”passiv förädling”.

Exempel:
Ett företag i EU importerar mässing från Kina för att tillverka ljusstakar. Tullvärdet vid importen är 16 kr/st för den mängd mässing som ingår i en ljusstake. I EU tillverkar företaget ljusstakar genom att gjuta mässingen till ljusstakar och därefter fräsa dem. Ljusstakararna skickas till Ryssland under tullproceduren passiv förädling för en slutlig ytbehandling i form av slipning, putsning m.m. Tullvärdet för ljusstakarna vid exporten till Ryssland är 50 kronor. Kostnaden för bearbetningen i Ryssland är 7 kronor per ljusstake. Efter bearbetningen i Ryssland exporteras ljusstakarna tillbaka till EU. Fraktkostanden tur och retur utanför EU är 1 kr/st. Ljusstakarna (tulltaxenr 9405) säljs till ett från fabrik-pris som är 100 kr/st, ljusstakarna ska exporteras till Marocko.

Är villkoren ovan uppfyllda?

Villkor nr 1:  Ja. Kostnaden för icke-ursprungsmaterial i ljusstakarna uppgår till 16 kronor av tullvärdet på 50 kronor vid tidpunkten för exporten. Ursprungsregeln enligt frihandelsavtalet mellan EU och Marocko är en begränsning på 50% av icke-ursprungsmaterial. Gjutningen och fräsningen är dessutom uttöver otillräcklig bearbetning. 

Villkor nr 2:  Ja. Mervärdet som uppstått utanför EU är 7 kr + 1 kr = 8 kr, vilket är mindre än 10% av ljusstakens från fabrik-pris (100 kr).

Villkor nr 3:  Den tillfälliga utförseln till Ryssland har skett under tullproceduren passiv förädling.
Eftersom samtliga villkoren är uppfyllda kan den färdiga ljusstaken betraktas som en ursprungsvara enligt de avtal som tillåter bearbetning i ett tredje land. Ljusstaken får ursprung i EU enligt avtalen.

Ursprungskalkyl

Företag som använder frihandelsavtal ska vara beredda att uppvisa en ursprungskalkyl för Tullverket närhelst Tullverket begär detta. En ursprungskalkyl är också ett bra sätt för företag att förtydliga kostnader och på så vis strukturerat kunna ta reda på ifall de uppfyller urspurngsregeln. 

Ursprungskalkylen bör innehålla alla uppgifter som ligger till grund för om produkten är tillräckligt bearbetad eller behandlad.

För det första ska kalkylen innehålla en specificering av den tillverkade produkten, uppgift om den färdiga produktens tulltaxenummer och uppgift om dess försäljningspris fritt från fabrik. 

Kalkylen kan innehålla olika uppgifter beroende på vilken ursprungsregeln aktuell produkt har. Kalkylen utgår från varans tulltaxenummer eftersom det är det numret som avgör vilken ursprungsregel som är tillämplig. Oavsett vilken ursprungsregel som är tillämplig är det bra att göra en  förteckning över allt material som använts vid tillverkningen. Ifall det är en värderegel blir det aktuellt att specificera ursprung och värde per använt material. Ifall det är en nummerväxlingsregel blir det aktuellt att förtydliga tulltaxenummer för alla insatsmaterial. Urpsrungskalkylens huvudsyfte är att bevisa att ursprungsregeln uppfylls så olika uppgifter kan bli aktuella att ange, följande är exempel på innehåll i en ursprungskalkyl:

  • Tulltaxenummer för slutprodukten (anges alltid)
  • Tulltaxenummer för ingående material (anges alltid vid nummerväxlingsregel)
  • Pris per mängd använt material (anges alltid vid värderegel)
  • Använd mängd
  • Urpsrungsland
  • Referens till faktura som styrker uppgift om pris per använt material
  • Referens till leverantörsdeklaration som styrker eventuellt ursprung EU

Styrkande av uppgifter

Alla uppgifter i ursprungskalkylen måste kunna styrkas.

En faktura bör i de flesta av kan i de flesta fall styrka den tillverkade produktens slag och pris fritt från fabrik . Tillverkningsspecifikationer, innehållsförteckning och/eller annan intern bokföring kan styrka både typ och hur mycket av respektive material som använts vid tillverkningen. Tillverkningsspecifikationer förtydligar också vilken typ av bearbetning som är utförd. Inköpspriser styrks med inköpsfakturor vilket eventuellt kan kompletteras med utdrag ur lagerbokföringen. Tullvärdet vid importtillfället kan styrkas med importfaktura eller tullhandling. 

Styrkande dokument och handlingar ska sparas i minst tre år. Vid handeln med Sydkorea ska handlingarna bevaras i minst 5 år och vid handel med Kanada ska handlingarna bevaras i minst 6 år.