Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du detta. Läs mer om cookies här

en bild
  • Registrering
  • Logga in
  • Language
Tillbaka

Definitioner och begrepp

Förutom att uppfylla den produktspecifika regeln måste även de generella ursprungsreglerna vara uppfyllda. De generella ursprungsreglerna berör allt från hur varorna kan transporteras mellan parterna till hur produkter som klassificeras som satser ska bedömas i ursprungsregelsammanhang.

Definition

En produkt anses vara tillräckligt bearbetad eller behandlad i EU resp. EES om den har tillverkats i EU resp. EES och de icke-ursprungsmaterial som använts vid denna tillverkning genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling.

Material - Ursprungsmaterial - Icke-ursprungsmaterial

Med material avses de (ingredienser, råmaterial, komponenter, delar, etc.) som använts vid tillverkningen av en produkt (se dock undantag nedan under "Neutrala element"). Materialen är antingen ursprungsmaterial eller icke-ursprungsmaterial.

Ursprungsmaterial är de som har ursprung i EU (EES) eller hos den andra frihandelsparten. Även material som har ursprung hos vissa andra frihandelsparter kan vid tillämpning av flera avtal räknas som ursprungsmaterial ifall kumulation tillämpas. Se resp. avtal under avsnittet Basfakta per avtal.

Icke-ursprungsmaterial är övrigt material som används vid tillverkningen, dvs. alla material som inte kan eller har bevisats som ursprungsmaterial. Att material är ursprungsmaterial bevisas med hjälp av en leverantörsdeklaration.

Direkttransport och RESTRIKTIONER VID TRANSPORT GENOM ANDRA LÄNDER

En grundläggande regel är att exportvaran skall transporteras direkt till importlandet utan att passera genom några andra länder än EU-länder (EES). Transporten får dock ske genom transitländer under särskilda förutsättningar och dessa framgår vid rubriken "Direkttransport" under resp. avtal i avsnittet "Basfakta per avtal". För export till Kanada, läs mer längst ner i stycket.

Om transporten sker genom ett eller flera andra länder (transitländer) gäller vissa restriktioner.

1. Produkterna skall bilda en enda försändelse.
Med "försändelse" avses varor som antingen sänds samtidigt från en exportör till en mottagare eller som omfattas av ett enda transportdokument för hela transporten från exportören till mottagaren eller, om ett sådant dokument saknas, av en enda faktura.

2. Produkterna får i transitlandet inte genomgå annan behandling än lossning och lastning eller åtgärd för att bevara dem i gott skick.

3. Produkterna måste ha stått under uppsikt av tullmyndigheterna i transitlandet.

Tullmyndigheten i mottagarlandet kan begära bevis som styrker att ovanstående regler är uppfyllda. Dessa kan vara:

a) en genomgående transporthandling som täcker transporten från exportlandet genom transitlandet, eller

b) ett intyg av tullmyndighet i transitlandet som innehåller en noggrann varubeskrivning, datum för produkternas lossning och omlastning, i förekommande fall namnen på de fartyg eller andra transportmedel som använts samt uppgift om de villkor under vilka produkterna befunnit sig i transitlandet, eller

c) i avsaknad av detta, andra styrkande handlingar.

I frihandelsavtalet mellan EU och Kanada (CETA) är direkttransportregeln ersatt med en artikel om transport genom tredjeland. CETA tillåter att produkter lagras och lastas om i länder utanför parterna men produkterna får inte genomgå några behandlingar annat än att behålla dem i gott skick under transporten eller lagringen.

MINIMALBEARBETNINGAR

Vissa åtgärder anses alltid som otillräcklig bearbetning eller behandling för att ge en vara status som ursprungsvara även om villkoren i bearbetningslistan eller villkoret i en toleransregel är uppfyllda. Dessa åtgärder kallas för minimalbearbetningar eller otillräcklig bearbetning/behandling.

En åtgärd som inte leder till någon som helst fysisk förändring hos en vara kan inte anses som en bearbetning eller behandling över huvud taget och därför aldrig ge varan status som ursprungsvara. En sådan åtgärd kan t.ex. vara provning, även av ett mycket omfattande, komplicerat och dyrbart slag.

Listorna över de bearbetningar och behandlingar som betraktas som minimalbearbetningar är inte helt identiska i de olika avtalen om frihandel.  För att se listan i ett visst avtal klickar du på länken vid ”Aktuella ursprungsregler” under avtalet i fråga i avsnittet ”Basfakta per avtal”. Listan återfinns i en artikel (i regel artikel 7) rubricerad ”Otillräcklig bearbetning eller behandling”.

Här följer den fullständiga listan över de bearbetningar eller behandlingar som betraktas som minimalbearbetningar i EES-avtalet.
a) Åtgärder för att bevara produkten i gott skick under transport och lagring.
b) Uppdelning eller sammanföring av kollin.
c) Tvättning och rengöring samt avlägsnande av damm, oxid, olja, färg eller andra beläggningar.
d) Strykning eller pressning av textilier.
e) Enklare målning eller polering.
f) Skalning, partiell eller fullständig blekning, polering eller glasering av spannmål eller ris. 
g) Tillsats av färgämnen till socker eller formning av sockerbitar. 
h) Skalning eller urkärning av frukter, nötter eller grönsaker.
i) Vässning, enklare slipning eller enklare tillskärning.
j) Siktning, sållning, sortering, klassificering, indelning i kategorier och hoppassning (inbegripet sammanföring av artiklar i satser).
k) Enklare förpackning i flaskor, burkar, säckar, fodral eller askar eller uppsättning på kartor eller skivor samt alla övriga enklare förpackningsåtgärder.
l) Anbringande eller tryckande av varumärken, etiketter, logotyper eller annan liknande särskiljande märkning på produkter eller på deras förpackningar.
m) Enklare blandning av produkter, även av olika slag.
n) Enklare sammansättning av delar av artiklar i avsikt att framställa en komplett artikel eller isärtagning av produkter till delar. 
o) En kombination av två eller flera av de åtgärder som avses i a – n.
p) Slakt av djur.

Neutrala element

Vid ursprungsbedömningen av en produkt kan man bortse från om utrustningar, maskiner och verktyg som använts vid framställningen av produkten är ursprungsvaror eller ej. Samma sak gäller för varor som använts under framställningen av produkten men som inte ingår och inte var avsedda att ingå i den framställda produkten i dess slutliga skick. Sådana varor brukar kallas för neutrala element.

KUMULATION AV URSPRUNG

Vid beräkning av en varas ursprungsstatus gäller begränsningen av material enbart icke-ursprungsmaterial. Material med ursprung inom EU får användas i hur stor utsträckning som helst så länge det är bevisat att materialet har EU-ursprung, detta bevisas med en leverantörsdeklaration. Förutom material med ursprung EU finns det också möjlighet att använda material med ursprung i partnerlandet och räkna detta som material med ursprung EU när det exporteras tillbaka till samma partnerland. Möjligheten att använda material med ursprung i ett annat land kallas kumulation.

I alla avtal finns ovan nämna möjlighet att använda ursprungsmaterial från partnerlandet och räkna detta som material med ursprung inom EU ifall slutprodukten exporteras till partnerlandet. I vissa avtal finns det även möjlighet att importera material från partnerland 1, använda det i tillverkningen av en produkt inom EU och därefter exportera slutprodukten till partnerland 2 som accepterar att material med ursprung i partnerland 1 anses vara material med ursprung EU. Att använda material från andra länder än den egna regionen (EU) kallas att man kumulerar materialets ursprung. Se vidare avsnittet "Kumulation av ursprung".

Sammanläggning av bearbetningar

("kumulation")
Alla åtgärder som utförts inom EU (EES) får läggas samman och betraktas som en enda bearbetning eller behandling. Det innebär exempelvis att bearbetningar som skett tidigare i ett annat företag än det egna, även om dessa varit otillräckliga för att ge status som ursprungsvara, kan utnyttjas för ursprungsbevisningen av slutprodukten.

Se vidare avsnittet "Sammanläggning av bearbetningar ".

Bedömningsenhet

Den bedömningsenhet som ursprungsreglerna skall tillämpas på är den vara som anses som grundenhet vid klassificering enligt harmoniserade systemet, HS.

Vad som gäller enligt respektive avtal framgår vid rubriken  "Tullrestitutionsförbud" under respektive avtal i avsnittet "Basfakta per avtal".

TULLRESTITUTIONSFÖRBUDET 

I de flesta av EU:s avtal om frihandel finns en regel som säger att man inte kan få befrielse från importtull för varor som man använder som material vid tillverkningen, så kallad aktiv förädling, av en vara som man vid exporten tar upp i ett ursprungsintyg. Denna regel, det s.k. tullrestitutionsförbudet, beskrivs nedan

1. Om man utfärdar ett ursprungsintyg för en exportprodukt får icke-ursprungsmaterial, som använts vid tillverkningen av den produkten, inte ha varit föremål för och inte heller senare bli föremål för befrielse från eller restitution av tull. Förbudet gäller all befrielse från eller restitution (återbetalning) av tull eller andra avgifter med motsvarande verkan, helt eller delvis, som tillämpas vid import, om sådan befrielse eller restitution är motiverad av det faktum  att den tillverkade produkten i fråga exporteras och inte behålls för inhemsk förbrukning. Proceduren i EU kallas för "aktiv förädling".

2. Om man med ett varucertifikat EUR.1, ett varucertifikat EUR-MED, en fakturadeklaration eller en EUR-MED-fakturadeklaration ursprungsdeklarerar fisk eller fiskprodukter m.m. (varor enligt kapitel 3 och nr 1604 och 1605 i tulltaxan) med EES-ursprung, får dessa inte ha varit föremål för och inte heller senare bli föremål för befrielse från eller restitution av tull.

Förbudet innebär även att det inte är tillåtet att ansöka om befrielse eller restitution av tullen i fråga.

Exempel:
I en fabrik i Sverige tillverkas järnspik. För detta ändamål använder man järntråd från USA. Spiken exporteras till Schweiz.
Eftersom spiken blir en ursprungsvara (tillräcklig bearbetning utförd) intygar exportören detta med en fakturadeklaration, varigenom spiken blir tullfri i Schweiz.

I och med att ett ursprungsintyg har upprättats vid exporten får befrielse från eller restitution av den tull som gäller vid importen till Sverige av järntråden inte medges. Det är därför även förbjudet att ansöka om sådan befrielse eller restitution.

I avtalen med Tunisien, Marocko, Jordanien och Egypten, som alla innehåller ett tullrestitutionsförbud, finns en regel om att förbudet inte behöver iakttas om kumulation inte tillämpats med material med ursprung hos en annan part än EU och landet dit man skickar varan. Om tullrestitution eller tullbefrielse tillämpats måste ursprungsintyget för den tillverkade varan utgöras av ett varucertifikat EUR.1 eller en fakturadeklaration. Dessa regler framgår även under resp. avtal i avsnittet "Basfakta per avtal" vid rubriken ”Tullrestitutionsförbud”.

Restitutionsförbudet gäller även i fråga om emballage som skall räknas som en del av produkten. Tillbehör, reservdelar och verktyg som tillsammans med en maskin etc. utgör en enhet samt produkter i sådana satser där de enskilda produkterna skall ursprungsbedömas var för sig.
Restitutionsförbudet gäller emellertid inte för material utgörande produkter av sådana slag som inte omfattas av det aktuella avtalet om frihandel.

Exportbidrag i form av prisutjämningsåtgärder för jordbruksprodukter är tillåtet och påverkas alltså inte av restitutionsförbudet.

En exportör som ursprungsdeklarerat en produkt skall alltid vara beredd att för tullmyndighet kunna uppvisa dokument som bevisar att tullrestitutionsförbudet är iakttaget.

ANMÄRKNING

Man bör inte slentrianmässigt alltid välja att ursprungsdeklarera exportvaror i ursprungsintyg och avstå från tullrestitution eller tullbefrielse för de använda materialen. I vissa fall kan detta nämligen vara det dyraste alternativet och det billigaste i stället att utnyttja tullrestitution eller tullbefrielse för de använda materialen och betala tredjelandstullen i importlandet för exportprodukten. Om exportprodukten är tullfri enligt importlandets tulltaxa, d.v.s. även utan ursprungsintyg, är det givetvis alltid förmånligast att utnyttja tullrestitution och avstå från att använda ursprungsintyg.

Om hur man tar reda på tredjelandstullens och förmånstullens storlek för ett visst varuslag finner du i EU:s tulldatabas.

Varor i satser

Ett undantag från huvudregeln om bedömningsenhet är satser av varor i gemensamt detaljhandelsemballage. Sådana satser betraktas som enheter om de består av minst två olika produkter eller artiklar som har olika tulltaxenummer (de fyra första siffrorna i numret för tullpositionen) som förpackats i gemensamt emballage för att fylla ett visst behov eller användas för speciellt ändamål. (Som exempel kan nämnas varor som förpackats tillsammans för att användas vid tillagning av en maträtt eller en hårvårdssats som består av t ex en elektrisk hårklippningsmaskin, kam, sax och borste i en läderväska.)

Sådana satser anses som ursprungsvaror endast om alla i satsen ingående komponenter är ursprungsvaror. Om satsen består av både ursprungsvaror och icke-ursprungsvaror får satsen ändå anses som en ursprungsvara förutsatt att det sammanlagda värdet av ingående komponenter som utgör icke-ursprungsvaror uppgår till högst 15% av hela satsens pris fritt från fabrik.

Återinförsel från tredjeland

Om en ursprungsvara enlig frihandeln med ett visst land, exporteras från EU ( EES) till ett annat land och sedan återinförs, är grundregeln att varan mister sin status som ursprungsvara. Varan behåller dock status som ursprungsvara om det på ett tillfredsställande sätt för tullmyndigheterna styrks att varan är densamma som den som exporterades och att den under uppehållet i det andra landet eller under själva exporten inte genomgått någon annan behandling än sådan som behövts för att bevara den i gott skick.

Om det gäller en vara som har status som ursprungsvara enligt  ett avtal med ett land med vilket EUR-MED-kumulation är tillämpligt kan varan föras ut till ett annat land med vilket EUR-MED-kumulation är tillämpligt och  återinföras med bibehållen ursprunsstatus utan att kraven i föregående stycke är uppfyllda.

Bearbetning utanför EU (EES)

Ursprungsreglerna i de flesta avtalen om frihandel innehåller en regel som under vissa förutsättningar tillåter att status som ursprungsvara kan erhållas genom bearbetning eller behandling utanför EU (EES) av material som exporterats och sedan återinförs.

Regeln är inte tillämplig för produkter enligt tulltaxans kapitel 50-63 (textilvaror).

Villkoren för att bearbetning utanför EU (EES) ska tillåtas är följande:
1. Materialen skall antingen vara "helt framställda" eller ha genomgått tillräcklig bearbetatning inom EU (EES), d.v.s utöver enbart s.k. minimalbearbetning innan de förs ut.
2. Det totala mervärdet som uppstått utanför EU (EES) får vara högst 10 procent av priset fritt fabrik för den slutliga produkten som sedan ska exporteras från EU (EES) och som ursprungsintyg ska upprättas för. I detta mervärde skall inkluderas alla kostnader som ackumulerats utanför EU (EES), d.v.s. även värdet av alla ytterligare material som tillförts där.

3. Bearbetningen eller behandlingen utanför EU (EES) ska ske inom ramen för förfarandet ”passiv förädling”.

Exempel:
Ett företag i EU importerar gjutna ämnen för ljusstakar från Kina. Tullvärdet vid importen är 36 kr/st. Här i EU utförs en bearbetning av dessa ämnen bestående i en fräsning. De frästa ämnena skickas till Ryssland under tullproceduren passiv förädling för en slutlig ytbehandling i form av slipning, putsning m.m., för vilket kostnaden är 7 kr/st., varefter de åter tas hem. Fraktkostanden tur och retur utanför EU är 1 kr/st. Ljusstakarna (tulltaxenr 9405) säljs till ett från fabrik-pris som är 100 kr/st.

Är de olika villkoren ovan uppfyllda?

Villkor nr 1:  Ja. Fräsningen är mer än en minimalbearbetning.

Villkor nr 2:  Ja. Mervärdet som uppstått utanför EU är 7 kr + 1 kr = 8 kr, vilket är mindre än 10% av ljusstakens från fabrik-pris (100 kr).

Summan av det gjutna ämnets värde (36 kr) och det mervärde som uppstått utanför EU (8 kr) är 44 kr, vilket är mindre än 50% av ljusstakens från fabrik-pris (100 kr). (Listregeln för varor enligt tulltaxenummer 9405 innebär att värdet av använda icke-ursprungsmaterial inte får överstiga 50% av produktens från fabrik-pris.)

Villkor nr 3:   Den tillfälliga utförseln till Ryssland har skett under tullproceduren passiv förädling.

Eftersom samtliga villkoren är uppfyllda kan den färdiga ljusstaken betraktas som en ursprungsvara enligt de avtal som tillåter bearbetning i ett tredje land. Ljusstaken får ursprung i EES enligt EES-avtalet och ursprung i Europeiska Unionen enligt dessa avtal.

Ursprungskalkyl

När man avgör ifall en produkt är tillräckligt bearbetad eller behandlad eller inte bör man upprätta en ursprungskalkyl.

Detta bör givetvis ske innan man utfärdar ursprungsintyg eller leverantörsdeklaration för produkten. Vid en eventuell kontroll från Tullverkets sida är det i första hand ursprungskalkylen man vill ta del av.

Ursprungskalkylen bör innehålla alla de uppgifter som ligger till grund för avgörandet om att produkten är en tillräckligt bearbetad eller behandlad produkt.

För det första skall därför kalkylen innehålla en specificering av den tillverkade produkten, uppgift om dess tulltaxenummer och, om det behövs, uppgift om dess försäljningspris fritt från fabrik. Vad för slags bearbetningar eller behandlingar som utförts vid tillverkningen bör också anges.

Vidare skall kalkylen innehålla en förteckning över alla material som använts vid tillverkningen. För vart och ett av materialen anges, allt efter vad som behövs för ursprungsbevisningen, följande uppgifter: Ursprungsstatus, tulltaxenummer, använd mängd, värde per mängdenhet samt (framräknat från dessa uppgifter) värdet av använd mängd. Om sammanläggning med tidigare utförd bearbetning åberopas anges även relevanta uppgifter angående denna.

Styrkande av uppgifter

Alla uppgifter i ursprungskalkylen måste kunna styrkas.

Den tillverkade produktens slag och pris fritt från fabrik bör i de flesta fall kunna styrkas med tillverkarens försäljningsfaktura. Vad för slags och hur mycket av resp. slag av material, delar, komponenter etc. som använts samt vad för slags bearbetning som utförts kan styrkas med tillverkningsspecifikationer och/eller annan intern bokföring. Inköpspriser styrks med inköpsfakturor eventuellt kompletterat med utdrag ur lagerbokföring. Tullvärdet vid importtillfället kan styrkas med importfaktura eller tullhandling. Priser resp. tullvärde i tidigare handelsled styrks med intyg från företaget i fråga.

Styrkande dokument och handlingar skall sparas i minst tre år. I handeln med Sydkorea ska handlingarna bevaras i minst 5 år.