Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du detta. Läs mer om cookies här

en bild
  • Registrering
  • Logga in
  • Language
Tillbaka

Kumulation

I det här avsnittet kan du läsa om hur man kan använda material med ursprung i ett partnerland för att uppfylla ursprungsregeln vid tillverkning av en produkt inom EU.

Vilka ursprung hos använda material man kan utnyttja på detta sätt framgår under resp. avtal i avsnittet ”Basfakta per avtal” vid kantrubriken ”Ursprungsmaterial vid tillverkning i EU”. Materialets ursprung måste kunna styrkas med dokument.

Alla bearbetningar som ägt rum inom EU får läggas samman och betraktas som en enda bearbetning vid ursprungsbedömningen av slutprodukten. I de fall s.k. ”tillräcklig bearbetning eller behandling” inte ägt rum inom ett företag kan två eller fler företag som deltar i tillverkningen av en produkt samarbeta för att produkten skall erhålla ursprungsstatus.

 

KUMULATION AV URSPRUNG

Använda material, som har ursprung i EU eller hos den andra parten i det aktuella frihandelsavtalet, kan alltid räknas som ursprungsmaterial.

Det är endast de använda icke-ursprungsmaterialen som behöver genomgå s. k. tillräcklig bearbetning eller behandling för att en produkt som man tillverkat skall kunna erhålla status som ursprungsvara. Ursprungsmaterial som används vid tillverkningen behöver alltså inte genomgå tillräcklig bearbetning eller behandling.

För att man skall få räkna ett använt material som ett ursprungsmaterial måste man kunna styrka dess ursprung med dokument (leverantörsdeklaration, EUR.1, EUR-MED, fakturadeklaration eller EUR-MED-fakturadeklaration).

PAN-EUR-KUMULATION, EUR-MED-KUMULATION och SAP-kumulation

PAN-EUR-kumulation

Om ingen annan part än EU, Norge, Island, Schweiz och Turkiet är inblandad talar man om pan-europeisk kumulation förkortat PAN-EUR-kumulation. För denna grupp är systemet sedan länge fullt utbyggt. Vissa krav om ursprungsintyg som gäller vid EUR-MED-kumulation ställs inte i denna handel. Se vidare under resp. avtal i avsnittet ”Basfakta per avtal”.

Exempel: 
En produkt tillverkas i EU och material  som har ursprung i Schweiz enligt EU-Schweiz-avtalet används i tillverkningen av produkten. Det schweiziska materialet får då räknas som ett ursprungsmaterial, d.v.s. material med ursprung inom EU, då det gäller att avgöra om den tillverkade produkten får ursprung i EU.

Observera:  För de flesta slags varor gäller inte frihandelsregler i vanlig mening för handeln mellan EU och Turkiet. Tullfriheten i denna handel grundar sig i stället på ett avtal om tullunion mellan EU och Turkiet. För handeln mellan Turkiet och de övriga länderna i gruppen är det dock fråga om vanliga frihandelsavtal.

en bild

EUR-MED- och SAP-kumulation

En process pågår om ett utökat frihandelsområde där EU och länderna Norge, Island, Schweiz (inkl. Liechtenstein), Turkiet, Färöarna, Jordanien, Israel, Västbanken/Gaza, Libanon, Algeriet, Tunisien, Marocko  och Egypten har överenskommit att material med ursprung i dessa länder får betraktas som ursprungsmaterial. Sedan ett par år tillbaka är även länderna som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen (SAP) med i samma kumulationsområde. Länderna som omfattas av SAP är Serbien, Montenegro, Albanien, f.d. Jugoslaviska republiken Makedonien (FYROM) och Bosnien-Hercegovina.

Systemet med kumulation benämns Europa-Medelhavskumulation, förkortat EUR-MED-kumulation eller PEM för pan-Euro-Mediterranean.

För att kunna använda material med ursprung i något av kumulationsområdets länder och exportera till ett annat av kumulaitonsområdets länder krävs det att alla tre parterna (land 1, land 2 och EU) har avtal med varandra. Huruvida länderna har avtal med varandra kan man utläsa av pan-euro-med-matrisen som finns att nå här (C73/2017). För närvarande har t.ex. länderna i SAP avtal med varandra (förutom Kosovo) samt avtal med Turkiet, EFTA-länderna och EU. Det går alltså inte ännu att använda material med ursprung i något av medelhavsländerna och kumulera med något av SAP-länderna.

För kumulation med Turkiet kan kumulation enbart tillämpas med varuslag som omfattas av tullunionsavtalet EU-Turkiet.

en bild

Exempel: 
En profilstång tillverkas i Sverige. Den skall exporteras till Schweiz. Profilstången tillverkas genom bearbetning av ett stålämne som har ursprung i Marocko i den mening som avses i EU-Marocko-avtalet. Detta är inte en tillräcklig bearbetning eller behandling. Enligt EU-Schweiz-avtalet får dock marockanskt material räknas som ursprungsmaterial. Genom att kumulera stålämnets ursprung får profilstången ursprung i EU enligt EU-Schweiz-avtalet.

BEVISKRAV

Om man vid ursprungsbevisningen av en tillverkad produkts status som ursprungsvara kumulerar ett använt materials ursprung måste man kunna styrka att detta material är ett ursprungsmaterial. I annat fall måste materialet betraktas som ett icke-ursprungsmaterial, och då får det givetvis inte kumuleras.

För att styrka att ett material som levererats från en leverantör inom EU eller från Turkiet är ett ursprungsmaterial, skall intyget som kallas leverantörsdeklaration för produkter med förmånsberättigande ursprungsstatus användas. Ett sådant intyg skall upprättas av den som levererat materialet. Leverantörsdeklarationer skall vara utformade enligt den formulering som är fastställd för dessa.

Att ett använt material, som levererats man erhållit direkt från en leverantör i ett annat land utanför EU och eller Turkiet, direkt från ett icke-EU-land är ett ursprungsmaterial, skall vara styrkt med ett EUR.1-certifikat, en fakturadeklaration, ett varucertifikat EUR-MED eller en EUR-MED-fakturadeklaration som ställts ut i detta landexportlandet för materialet.

Styrkande handlingar och dokument skall sparas i minst tre år. I handeln med Sydkorea ska dokumenten sparas i fem år. Under hela den perioden kan den utländska tullmyndigheten begära efterhandskontroll av intyget. Därför rekommenderar Tullverket att handlingarna sparas i till exempel 3,5 år respektive 5,5 år. 

Exempel 1: Tillverkning av profilstång

Ett företag (B) tillverkar profilstång av stål, tulltaxenummer 7216 i sin fabrik i ett EU-land. Varje profilstång framställs genom valsning av ett stålämne, tulltaxenummer 7207. Några ytterligare material används inte. Stålämnenas inköpspris är 450 kr/st exklusive moms. Profilerna säljs till ett pris av 1000 kr/st fritt fabrik, exklusive moms. Den listregel som gäller för profilstången innebär i alla avtalen utom i EU-Mexiko-avtalet att tillverkningen skall utgå från göt eller andra obearbetade former enligt tulltaxenummer 7206 för att profilstången skall få status som ursprungsvara.

Enligt listregeln i EU-Mexiko-avtalet får man även utgå från "halvfärdiga produkter" (dvs. stålämnen) enligt nr 7207. Detta medför att profilstången får ursprung i Europeiska unionen enligt EU-Mexiko-avtalet.

Vad gäller EU:s övriga avtal är alltså den bearbetning som B utfört inte tillräcklig enligt listregeln eftersom stålämnena är mer förädlade produkter än göt m.m. Och bearbetningen är inte heller tillräcklig enligt den allmänna toleransregeln, eftersom stålämnets värde i detta fall överstiger 10% resp. 15% av profilstångens pris fritt fabrik.

Alltså är den bearbetning som B utfört inte tillräcklig för att ge profilstången status som ursprungsvara vid export till någon annan frihandelspart än Mexiko.

Antag att stålämnena är levererade av ett annat företag (A) som tillverkat dem i en fabrik i ett EU-land.

Varje stålämne tillverkas genom smidning av ett stålgöt, tulltaxenummer 7206 med ursprung i Ryssland. Tullvärdet (d.v.s. priset fritt införselorten exklusive tull och moms) för ett göt är 250 kr.

Den listregel som gäller för stålämnena är lika i alla avtalen och innebär att tillverkningen skall utgå från tackjärn, skrot m.m. enligt tulltaxenummer 7201-7205 för att stålämnena skall få status som ursprungsvaror.

Eftersom göt är en mer förädlad produkt än varor enligt nr 7201-7205 är alltså den bearbetning som A utfört inte tillräcklig enligt listregeln. Och bearbetningen är inte heller tillräcklig enligt den allmänna toleransregeln, eftersom götets värde i detta fall överstiger 10% resp. 15% av stålämnets pris fritt fabrik.

Alltså är den bearbetning som A utfört inte tillräcklig för att ge stålämnena status som ursprungsvaror enligt något av EU:s frihandelsavtal.

I alla avtalen är det enligt listregeln som gäller för slutprodukten (profilstången) tillåtet att utgå från göt. Den totala bearbetning som skett i EU, d.v.s. den bearbetning som utgör summan av bearbetningen hos A och bearbetningen hos B, är en tillverkning av profilstång utgående från göt. Villkoret i listregeln för slutprodukten (profilstången) är alltså uppfyllt.

Ett villkor för att B skall få betrakta profilstången som en ursprungsvara och deklarera den som en sådan är emellertid att B innehar ett skriftligt bevis om den bearbetning som A utfört. Ett sådant bevis skall utgöras av en leverantörsdeklaration för icke-ursprungsvaror utställd av A. I en sådan deklaration skall A ange att de levererade stålämnena är tillverkade i EU och att vid denna tillverkning som material uteslutande har använts göt enligt tulltaxenummer 7206.
I detta fall erhåller B en sådan leverantörsdeklaration.

Detta innebär att profilstången kan betraktas som en ursprungsvara enligt EU:s alla frihandelsavtal. 

Om B levererar profilstången till ett annat företag i EU kan B utfärda en leverantörsdeklaration i vilken man anger att stången har ursprung i Europeiska unionen och att den uppfyller de ursprungsregler som gäller för den förmånsberättigade handeln med länderna i alla avtal. Vidare kan anges "No cumulation applied".

Vidare får B deklarera profilstången som en ursprungsvara med ett EUR.1-certifikat eller en fakturadeklaration (till vissa länder alternativt ett varucertifikat EUR-MED eller en EUR-MED-fakturadeklaration) när man levererar den till mottagare i Norge, Island, Schweiz (inkl. Liechtenstein), Färöarna, Västbanken/Gaza, Israel, Tunisien, Marocko, Sydafrika, Mexiko, Albanien, Makedonien, Kroatien, Jordanien, Ceuta och Melilla, Algeriet, Egypten, Chile, Libanon eller Turkiet. Därvid skall "Europeiska ekonomiska samarbetsområdet" (EES) anges som ursprungsland vid export till Norge och Island, "Europeiska unionen" vid export till de övriga länderna. I ett varucertifikat EUR-MED eller en EUR-MED-fakturadeklaration skall anges "No cumulation applied".

Exempel 2. Tillverkning av plastaskar

Ett företag (C) tillverkar askar av plast, 3923 i sin fabrik. Som material vid tillverkningen används polystyrenfolie, tulltaxenummer 3920. Några ytterligare material används inte. C säljer askarna till ett pris av 16 öre/st fritt från fabrik.

En rulle polystyrenfolie ger 1000 askar. Det pris som C betalar för rullen är 100 kronor exklusive moms. Den mängd polystyrenfolie som går år vid framställningen av en ask är alltså värd 10 öre.

Den listregel som gäller för plastaskarna är lika i alla avtalen och innebär att värdet av den mängd polystyrenfolie som går år vid framställningen av en ask får inte överstiga 50% av askens från fabrik-pris om asken ska få status som en ursprungsvara.

Eftersom listregeln i detta fall överskrids kan askarna inte få status som ursprungsvara.

Folien är tillverkad i EU

Antag att polystyrenfolien i fråga har levererats från ett företag (A) som tillverkat den i sin fabrik ett EU land.

När A tillverkar polystyrenfolien används som material endast granulat av polystyren, tulltaxenummer 3909 med ursprung i USA. För den mängd granulat som går år för framställning av en rulle folie betalar A 70 kronor fritt införselorten exklusive tull och moms.

Den listregel som gäller för polystyrenfolie i alla avtal bl a att det sammanlagda värdet av de använda icke-ursprungsmaterialen inte får överstiga 50% av den tillverkade produktens från fabrik-pris. Då detta villkor inte är uppfyllt får polystyrenfolien inte status som ursprungsvara.

Värdet av den mängd plastgranulat som går åt för framställning av så mycket folie, som går år för tillverkning av en ask, är 7 öre (se värdeuppgifter ovan). Villkoret som gäller för askarna, nämligen värdet av använda icke ursprungsmaterial får inte överstiga 50% av produkten från fabrikspris, är inte uppfyllt om vi betraktar den totala bearbetningen som ägt rum i EU hos A och C.

Ett villkor för att C ska få betrakta plastaskarna som ursprungsvaror är att C får en leverantörsdeklaration för icke-ursprungsvaror utställd av A i vilken intygas:

1. att den levererade polystyrenfolien är tillverkad i EU;

2. att vid denna tillverkning som material uteslutande har använts plastgranulat; samt

3. att värdet av den mängd plastgranulat som gått åt för framställning av en rulle plastfolie är 70 kronor (eller att den inte överstiger 80 kronor).

Får C en sådan leverantörsdeklaration innebär det att plastaskarna kan betraktas som ursprungsvaror vid export till EUs alla frihandelsparter.

Om C levererar plastaskarna till ett annat företag i EU kan C därför utfärda en leverantörsdeklaration.

C får deklarera askarna som ursprungsvaror med ett EUR.1-certifikat eller en fakturadeklaration. EU ska då anges som ursprungsland (dock EES vid export till Norge, Island och Liechtenstein).

Om C levererar plastaskarna till ett företag i Turkiet kan C utfärda en leverantörsdeklaration i vilken man anger att askarna är tillverkade i EU och uppfyller de ursprungsregler för den förmånsberättigade handeln med Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein. (Observera att leverantörsdeklarationen inte ersätter varucertifikat A.TR.).