Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du detta. Läs mer om cookies här

en bild
  • Registrering
  • Logga in
  • Language
Tillbaka

Dröjsmålsränta

Försenade betalningar orsakar ränteförluster och kravkostnader för vilka dröjsmålsräntedebitering normalt utgör en kompensation. Det är dock inte möjligt att debitera dröjsmålsränta i alla länder på grund av lagar och traditioner.

Men inställningen i denna fråga är långsamt på väg att ändras. Ju oftare man nämner förhållandet i offerter, orderbekräftelser och fakturor, desto snabbare kommer attityder att förändras. Räntans nivå är viktig. Den bör vara tillräckligt hög för att kunden skall ge just din faktura prioritet.

2013 implementerades Europaparlamentet ett direktiv (2011/7/EU) det s k "Late Payments Directive" för att stävja sena betalningar. Direktivet omfattar handelstransaktioner mellan såväl privata som offentliga företag och har implementerats i alla EUs länder.  

De nya reglerna är enkla:

  • Myndigheter måste betala för inköpta varor och tjänster inom 30 dagar, kan förlängas till 60 dagar i exceptionella fall. (I Sverige är det 30 dagar som gäller).
  • Avtalsfrihet vid handelstransaktioner. Privata företag bör betala sina fakturor inom 60 dagar om de inte uttryckligen kommit överens om annat och om det inte är grovt oskäligt gentemot fordringsägaren. Om ingen överenskommelse finns är det 30 dagar som gäller. (I Sverige är det 30 dagar som gäller men med avtalsfrihet).
  • Företag har automatisk rätt att kräva ränta på sena betaningar (behöver ej skicka betalningspåminnelse först) och kan också automatiskt få ett schablonbelopp på minst 40 Euro som ersättning för indrivningskostnader. (450 SEK i Sverige). De kan också kräva ersättning för övriga rimliga indrivningskostnader t ex för att ha anlitat inkassoföretag och advokat.
  • Den lagstadgade räntan för försenad betalning  höjs till minst  8 procentenheter över Europeiska Centralbankens basränta. (Riksbankens referensränta i Sverige). Myndigheter får inte fastställa en lägre räntesats för sena betalningar.
  • EU-länderna får ha kvar eller införa lagar och andra författningar som är mer gynnsamma för fordringsägarna än bestämmelserna i direktivet.