Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du detta. Läs mer om cookies här

en bild
  • Registrering
  • Logga in
  • Language
Tillbaka

Exportförpackning

Stor omsorg måste läggas på att få en korrekt förpackning för den exporterade produkten. Det gäller att inte blanda ihop själva förpackningen för export/transport med förpackningen till produkten (Se avsnittet om produktanpassningar) för här gäller olika regler.

Det är viktigt att tänka på samtliga påfrestningar på godset under transporten. Produkten och dess förpackning kan utsättas för tryckpåkänningar, vibrationspåkänningar, stötar, fukt, och korrosion eller mögel på grund av kondens vid temperaturväxlingar. Under sjötransporten kan godset utsättas för stora påfrestningar både i lastrum och på däck. Det är viktigt att emballera och godssäkra ordentligt inuti containern om sådan används, för att undvika godsförskjutning och godsskador. Vid hantering på terminal vid alla transportslag kan godset utsättas för påfrestningar och risker som emballaget behöver skydda emot. Det krävs att godset kan hanteras utan ökad risk. Förutom bra emballage är det nödvändigt med lastpall eller liknande om det inte rör sig om mindre paket. Det finns många typer av emballage och tillbehör i olika material och utformning för olika gods och transportförutsättningar.

För vissa hamnar och länder gäller specifika förhållanden och regler för förpackningsmaterial och konstruktion. Fuktighetsgraden i tropiska länder kan vara så hög att även det bästa korrosionsskyddspapper bara klarar sig en kort tid. Absorberande material kan vara till viss hjälp. I några fall kan det krävas zinkklädda lådor. Temperaturskillnader kan åstadkomma sprickor och andra skador i vissa material. Isolering kan användas för att dämpa effekterna. Luftburna föroreningar som till exempel salt, damm, sand, svaveldioxid etcetera kan leda till katastrofala skador på produkter och förpackningar.

krav på förpackningar

För alla förpackningar på EU:s inre marknad ställs det krav på förpackningens konstruktion och utformning. Kraven anges i förpackningsdirektivet och anger att en förpackning:

  • ska vara minimerad i vikt och volym
  • inte får innehålla mer miljöfarliga ämnen än absolut erforderligt
  • maximalt får innehålla en sammanlagd koncentration på 100 ppm av tungmetallerna bly (Pb), kadmium (Cd), kvicksilver (Hg) och sexvärt krom (Cr (6+))
  • ska vara återvinningsbar genom materialåtervinning, energiutvinning eller kompostering.

För förpackningar som kommer i kontakt med livsmedel finns särskilda bestämmelser läs här

Metoder för att utvärdera sina förpackningar ges i ett antal europeiska standarder EN 13427-13432. Inom Sverige har Näringslivsgruppen Miljöpack bildats för att hjälpa företag att verifiera kraven är uppfyllda. Gruppen har utifrån standarderna utarbetat en användarvänlig metodik att utvärdera förpackningar. Utvärderade förpackningar riskerar inte att bli stoppade inom EU.

Det blir allt vanligare med krav på att emballage ska återvinnas. Vem, importören eller exportören, som ska svara för formaliteterna kring ansökan samt betala in avgifterna (ofta baserade på vikt för olika emballagematerial) bör regleras i avtal innan försäljningen startar. I vissa länder används en symbol på emballaget för att visa att leverantören är ansluten till ett återvinningssystem. I vissa länder skiljer man på konsumtionsemballage och transportemballage. Återvinningsorganisationer i flera olika länder, främst Europa, kan man t.ex.att läsa om här. Se även det svenska systemet REPA/FTI. Ibland är symbolen obligatorisk och ibland frivillig att ha på emballaget.

För förpackningar av farligt gods ställs speciella krav. För dessa produkter är det viktigt att transporterna är säkra, varför det ställs krav på typgodkända förpackningar. Kraven på förpackningar och transporter regleras av nationella och internationella lagar. Om man som exportör inte själv har kompetens för att rätt packa och märka farligt gods finns det specialister som bör anlitas, gärna i samråd med er transportör/speditör.


Provning av förpackningar

Det kan vara nödvändigt för att undvika framtida reklamationer och eventuella"good-will"-förluster att låta prova produkt och förpackning för de mekaniska och klimatologiska påkänningar som kan förutses. 

Rise/Innventia m.fl. laboratorier har möjlighet att vid fullskaleförsök praktiskt testa olika klimat, vibrationers inverkan under transport, stötar, kompression och andra påkänningar som godset kan utsättas för. Det är således möjligt att beräkna vilken förpackningsgrad produkten bör ha för att klara de förväntade påfrestningarna och även svara mot de krav som mottagarlandet kan ha. I det senare fallet finns vanligtvis uppställda regelverk. 

Träemballage - internationell standard för förpackningsvirke, ISPM 15

I många länder, till exempel Australien och Nya Zeeland, tillämpas en sträng kontroll av förpackningsmaterial. Om karantänsmyndigheterna skulle finna spår av insektsangrepp kommer emballaget (och ibland även godset, om det anses kontaminerat) att förstöras eller desinficeras på importörens (eller exportörens) bekostnad. 

När man använder träemballage är det därför viktigt att man vid export använder träemballage tillverkat av barkfritt virke som inte uppvisar några som helst spår av insektsangrepp. Emballaget bör redan före exporten från Sverige ha behandlats på sätt som föreskrivs av myndigheterna i respektive länder och ett intyg bör följa med sändningen. Oftast ställs krav på att emballaget är godkänt enligt den internationella standarden ISPM15 (se vidare på jordbruksverkets hemsida) vilket visas genom en stämpel på träemballaget. För exporterande företag rekommenderas användning av ISPM15-märkt träemballage. Jordbruksverket har information om reglerna för träemballage både vid import och export.

En lista över länder som har infört krav på ISPM 15 finns hos FN-organet FAO, som även har mer information om konventionen IPPC.

När det gäller träemballage och Portugal, läs här.

Begagnade säckar, hö och andra organiska förpackningsmaterial

I de flesta länder råder också förbud mot användande av begagnade säckar samt hö, halm och andra obearbetade vegetabiliska förpackningsmaterial. Användning av sådana material resulterar normalt i att emballaget (och även godset om det anses kontaminerat) att förstöras eller desinficeras på importörens (eller exportörens) bekostnad.