Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du detta. Läs mer om cookies här

en bild
  • Registrering
  • Logga in
  • Language
Tillbaka

Vilket lands lag gäller?

Huvudregeln i internationella affärsförhållanden är att parterna fritt kan välja det lands lag som ska tillämpas på avtalet. Här finns dock undantag.

Vid ett internationellt köpavtal är motparter från olika länder med olika regelsystem och därför är frågan vilket lands lag som vid behov ska tillämpas och vara gällande. Primärt är det parternas rätt att i sitt avtal själva bestämma vilket lands lag som ska tillämpas på deras avtal (avtalsfrihet). Det är emellertid inte möjligt att genom en sådan lagvalsbestämmelse undvika tvingande lagstiftning till nackdel för något intresse som berörs av avtalet.

Om parterna inte har någon lagvalsklausul, får frågan om tillämplig lag vid behov avgöras av en domstol eller skiljenämnd i samband med avgörandet av en tvist. De principer som har utvecklats i internationell praxis är för det första huvudregeln om parternas rätt att själva avtala om tillämplig lag. I annat fall ska "principen om närmast anknytning" tillämpas. Denna innebär att man tillämpar det landets lag till vilket avtalet kan anses ha sin närmaste anknytning. Som exempel kan nämnas att man brukar låta säljarens lands lag tillämpas på ett köpavtal och agentens lands lag gälla i ett agentavtal.

Ett stort antal länder, inklusive Sverige, har antagit en rad internationella konventioner som reglerar internationella avtalsförhållanden. Den ena av dessa är Haagkonventionen om tillämplig lag vid internationella köp av lösa saker, som i princip går ut på att lagen i säljarens land ska gälla (gäller dock inte mellan företag och konsument). Ytterligare ett sätt att reglera internationella köp är genom den så kallade Wienkonventionen, även kallad den Internationella Köplagen, (United Nations Convention on the International Sale and Goods, CISG). Denna FN konvention innebär i stort att i avsaknad av avtal kommer denna konvention att bli utfyllande lagstiftning. Sverige har anslutit sig till denna konvention och gjort den till en svensk internationell köplag: Lag (1987:822) om internationella köp Observera att Sverige ej antagit konventionens kapitel om avtals ingående, vilket beror på att konventionen förutsätter "kontraktsprincipen" (I Sverige gäller istället löftesprincipen (se mer om dessa principer under avsnittet om exportoffert). 

Sammanfattningsvis gäller följande prioriteringsordning i affärsöverenskommelser:

  1. Tvingande lag.
  2. Parternas avtal (inkl. Allmänna leveransbestämmelser om sådana avtalats)
  3. Handelsbruk och sedvänja (dvs. fast praxis inom branschen eller mellan parterna).
  4. Dispositiva regler (innebär att parterna reglerar sitt förhållande på det sätt de själva önskar och lagen gäller.